sist

Har läst min blogglista och bloggarna, det är få som skriver kontinuerligt, mig själv inräknad. I början på terminen skrev vi alla flitigt. Allteftersom tiden framskrider blir blogginläggen färre. Tänkte på eleverna i mina grupper, samma tendens hos dem. Man ger järnet i början, så mattas det av liksom och då undrar jag naturligtvis, varför?

Jag påbörjade kursen förra året men avbröt mitt i studierna, jag hade då hunnit intervjua, en årskurs ett (Journalistik och media), och en årskurs tre, (Teknik och design), ställt frågor om hur de gjorde sina gymnasieval. I ettan gjorde de oftast valet med föräldrarna. Ettorna tänkte i första hand på vad som var ett strategiskt val för deras kommande (visionära) yrken. I trean tonades yrkestanken, fokusen på vad eleverna själva tyckte ökade, det blev inte så mycket föräldrapåverkan, på omval etc.
Jag kunde se att i ettan (ca.16 år), var man "osjälvständig" och lyssnade och gjorde i samförstånd med föräldrarna, men under gymnasiets tre år gick utvecklingen mot en större självkännedom och förtroende och förlitande på sig själv. En utveckling som fungerar på de flesta.

I år ställde jag frågor om självförtroende och självkännedom i två ettor, estet och naturvetenskapligt program. Det jag kan konstatera är att dessa frågor inte har att göra med trender, klädmode, uteliv m.m utan att kunskapen om självförtroende är ganska tidlös. Jag kunde lika gärna ha fått svaren från betydligt äldre personer. Redan i ettan har de en inre förståelse, jag som pedagog räknar kallt med att denna inre vishet ska följa dem igenom gymnasiet, och även i övriga livet.
Jag ville även lära mig ett filmredigeringsprogram, jag tänkte då på Premiär men slog det ur hågen eftersom det är ett ganska omfattande program. Istället valde jag Windows Movie Maker det är ett mindre program, men hyfsat bra. Jag har redovisat elevsvaren, i en kort film gjord av stillbilder samt min uppläsning av några svar.

Jag kan sammanfatta mitt arbete med att jag har prövat på redigeringsprogrammet och jag har fått en inblick i hur eleverna tänker om självförtroende och självkännedom vilket har varit mycket givande. Respekt!
Jag kommer att fortsätta använda WMM, i mitt arbete och jag kommer också ta mina nya kunskaper med i planeringen till höstens lektioner. Att arbeta kontinuerligt med någonting kräver en bra initial planering. Planeringen ligger hela tiden till grund för allt arbete jag sedan gör. Första gången blir det som "estetiska processen"= okänt resultat, sedan gör jag den till en metod med ett känt resultat.

svårigheter eller möjligheter

Jag uppmuntrar eleverna med orden det kommer att gå bra, så där aningslöst men välvilligt. Nu får jag samma uppmuntran av mina handledare Marie och Nike, (ni är förståss inte aningslösa men ändå välvilliga). Men det går ändå inte smidigare så att säga, jag får torrläggning i hjärnan och blir strandad. Undrar när jag ska få fart igen, när jag arbetar med projektet eller när jag tänker på projektet, vad är det som gör att jag kan fortsätta?
Detta är en situation jag ofta ser hos mina elever, en del jobbar och har en oändlig ström av energi, tankar, idéer etc.. det bara rinner ur dem. Andra sitter och stirrar in i väggen fullständigt låsta och blockerade, vi pratar diskuterar m.m, sedan vänder de sig om jobbar lite och sen går luften ur igen. Varför blir det så? Jag tror inte att jag är sämre pedagog än genomsnittet så att säga, utan jag tror situationen har andra premisser som jag inte sett. Varför stannar en del tankar och varför fortsätter andra? Det kan tyckas tillhöra en filosofisk discurs men jag tycker den finns i undervisningssammanhang också. Har det betydelse hur mycket man tar in och i vilken ordning etc. jag tänker på en 5 timmar lång film som man faktiskt kan ta till sig och lära av, eller en bok som man inte kan sluta läsa förrän historien är slut. En film behandlar ett ämne, likadant boken, och dessutom kommer en massa sidoinformation till som tillför något i inhämtningen. I skolan är det många ämnen och ibland inte så intressanta för eleven och även läraren kanske, då sätts den inhämtningen "on hold" så att säga. Är det jag som pedagog och lärare som ska genomföra varje lektion så som ett stycke ur en bok, eller film. Mina förberedelser ska vara så följdriktiga att eleven ska kunna ta upp lektionen precis där vi slutade den för en vecka sedan. Under tiden har inget hänt världen har stått stilla eller en massa olika situationer uppstått för eleven samt för mig som lärare. Vi tar upp boken där vi slutade för en vecka sedan, (ibland tre veckor sedan därför att saker kommer emellan), fortsätta att läsa/skriva/rita/måla/filma/etc. För detta får vi dessutom sämre lön svårare förberedelsevillkor etc, etc. Mina funderingar kretsar runt den här förändringen och vad som krävs av eleven och mig som pedagog.

för folket i tiden

SKOLAN, denna allmänna inrättning från 1842, tror jag,

tanken var att kunna skriva och räkna och att hinna med arbetet på gården.

Skriva så du inte behövde sätta kryss eller fingeravtryck,

läsa så du vet vad som stod i kontraktet som du som arrendator skrev på

och räkna så du kunde planera för kommande vinter.

SKOLAN idag 2010 global, sök i ditt inre låt dina förmågor blomstra,

lär dig att söka kunskap, och nu GY 11 "tabula rasa", oskrivet blad,

eller latinska skolan (Korvstoppningsmetoden) lite elakt

kanske härstammar det från 1700-talet och "Grand tour" och Rousseaus Emile,

Du börjar i ettan på gymnasiet efter redan 9 förvirrade år,

du har sökt in till ett program på gymnasiet i samstämmighet med dina närmaste

- trean sista året du har upptäckt att programmet passade förträffligt

eller att det inte alls passade dig men du har utvecklats

till en mognare person och upptäckt att du vill göra något helt annat.
Under tre år har du arbetat med självförtroendet som verktyg.

Naturligtvis har du inhämtat en mängd fakta, en viss förståelse,

skaffat dig färdighet och blivit förtrogen med processer och metoder.

Tre roliga, lärorika, hemska, sega, jobbiga, tröttsamma etc...
tre år då du kan glädja dig åt att du flitigt läste in kurser och lade på minnet

tre år, du ångrar att du skolkade och struntade i skolan

du har jobbat i tre år för att få en examen med betyg och 2500 poäng

eller ett så kallat samlat betygsdokument, Komvux ?

STUDENTEXAMEN förr kunde det hända att du fick gå ut via bakdörren,

dina svar på examnesdagen räckte inte till

Du som gick ut på framsidan blev hyllad och hem till det stora kalaset,

du klarade frågorna inom ditt ämne.

Var det bättre förr eller är det bättre nu eller ...

konsten och samtiden

"117. Vad är konst? Kort svar: Ett sätt att tänka. Långt svar: Om man förutsätter att vi tänker med språket så är konst ett sätt att tänka på saker man inte har något annat språk för" Billgren.

Från Lenas Anderssons blogg.



Idag har jag lyssnat till Gudrun Schyman partiledare för FI, Fredrik, lärare på Lerums Gymnasium håller en rolig föreläsning om rosa och ljusblått, elever ur årskurs ett som diskuterade genusperspektiv, Lerums Gymnasium har haft en genusdag för elever och lärare vid skolan. Igår såg jag ett tvprogram om Haiti efter jordbävningen. Idag lyssnade jag till orättvisor och löneklyftor, miljonbonusar, skattefifflare som tjänade miljoner, läser hur unga killar hugger ner jämnåriga med knivar, ser lite på kommisarie Winter, efter Tjernobyl, massor av mer, hur många ord på en dag, hur många känslor på en dag?

Imorgon...

Igår, 20 april, fick jag en genomgång av flera intressanta böcker
som deltagarna läst/sett. Redovisningen var personlig och intressant
från var och en och vid slutet på kvällen kände jag mig fylld av inspiration.
Jag lovade att skriva in min litteratur och här är titlarna på de två böcker jag vill redovisa.
No 1 Patricia Tudor-Sandahl (2002), Tid att vara ensam, Wahlström & Widstrand.
No 2 Michail Bachtin (1965), Rabelais -och skrattets historia, Anthropos.
Jag har läst böckerna med tanke på att de ingår som nån sorts kunskap
i mitt projekt vilket handlar om självförtroende, jag har bara lite födslovåndor
än så länge, men jag litar på processen och dess framskridande.
Jag har inte skrivit den dagbok som jag räknade med från början,
det visar sig att upp flyga tanken och marken stilla stå,
men det ska nog gå.

20 april 2010

Igår, 20 april, fick jag en genomgång av flera intressanta böcker
som deltagarna läst/sett. Redovisningen var personlig och
intressant från var och en och vid slutet på kvällen
kände jag mig fylld av inspiration. Jag lovade att skriva in
min litteratur och här är titlarna på de två böcker jag vill redovisa.
No 1 Patricia Tudor-Sandahl (2002), Tid att vara ensam, Wahlström & Widstrand.
No 2 Michail Bachtin (1965), Rabelais -och skrattets historia, Anthropos.
Jag har läst böckerna med tanke på att de ingår som nån sorts
kunskap i mitt projekt vilket handlar om självförtroende,
jag har bara lite födslovåndor än så länge, men jag litar
på processen och dess framskridande.
Jag har inte skrivit den dagbok som jag räknade med från början,
det visar sig att upp flyga tanken och marken stilla stå,
men det ska nog gå.

projektet

angående projektet, vilket material och vilken form ska uttrycka självförtroende.
Karin skrev i din blogg att du vill jobba med bilder så vill jag också,
kanske inte så mycket skrivande, men det verkar svårt
för jag måste ju formulera mina idéer